Logo

2016-05601

K begärde ersättning motsvarande 37,5 % av den årliga nätkostnaden för två avbrott. Avbrotten uppgick till 32 respektive 26 timmar. K hade fått jämkad avbrottsersättning för det andra avbrottet men ansåg att det saknades skäl för jämkning. K ville därutöver inte att ersättningen reglerades genom elnätsfakturan utan genom kontant betalning.

Elnätsföretaget motsatte sig kundens begäran och hävdade att det första avbrottet berodde på ett synnerligen intensivt och omfattande snöoväder som låg utanför elnätsföretagets kontrollansvar. K hade därför inte rätt till avbrottsersättning. Elnätsföretaget medgav att K hade rätt till avbrottsersättning för det andra avbrottet. Avbrottsersättningen skulle jämkas med de nio timmar som arbetet med att få igång driften fick skjutas upp med för att inte utsätta arbetstagarna för betydande risker. Elnätsföretaget hade jämkat avbrottsersättningen med 9/24 eftersom avbrottet pågått i mer än 24 timmar men mindre än 48 timmar. K hade fått jämkad avbrottsersättning.

Nämnden konstaterade att det första avbrottet låg inom elnätsföretagets kontrollansvar. Ett kraftigt snöoväder är ett hinder utanför elnätsföretagets kontroll men elnätsföretaget hade skäligen kunnat förväntas räkna med att ett osedvanligt kraftigt snöoväder förr eller senare skulle inträffa. Elnätsföretaget kunde också skäligen ha undvikit följderna genom förebyggande åtgärder. K hade därför rätt till avbrottsersättning för det första avbrottet. Parterna var inte överens om avbrottets längd. Vid beräkningen av avbrottsersättningen utgick nämnden från elnätsföretagets uppgifter om avbrottets längd. K hade inte redovisat att K hade gjort någon avbrottsanmälan under perioden.

Nämnden konstaterade vidare att det i tidigare beslut från nämnden har ansetts skäligt att jämka ersättningen med hänsyn till tidsfördröjningen av arbetet relaterat till aktuellt ersättningsintervall. Nämnden såg inga skäl till annan bedömning i detta fall.

Nämnden konstaterade sammanfattningsvis att K hade rätt till avbrottsersättning för det första avbrottet men inte ytterligare avbrottsersättning för det andra avbrottet. Vid tidpunkten för nämndens beslut hade det gått mer än sex månader sen avbrottet upphörde. Nämnden erinrade, med anledning av Ks begäran, om att frågan om betalning av avbrottsersättning regleras i 10 kap. 14 § ellagen och att bestämmelsen är tvingande till konsumentens fördel. Av bestämmelsen framgår att elnätsföretaget ska betala avbrottsersättningen till K utan oskäligt dröjsmål och aldrig senare än sex månader från utgången av den månad då elnätsföretaget fick eller borde ha fått kännedom om avbrottet. Elnätsföretaget ska betala ränta enligt 6 § räntelagen om betalning inte sker i rätt tid.

Beslut: Delvis bifall