Konsument ansågs inte bunden av signering eftersom det inte framgick vilken handling som signerats och vilken information som handlingen hade innehållit

Konsumenten ingick avtal med ett års bindningstid. Företaget skulle avsluta konsumentens nuvarande avtal som skulle upphöra under hösten. Företaget skulle ta hand om all administration för att bytet skulle fungera. Konsumenten fick 14 dagars ångertid men företaget sa inte upp konsumentens gamla avtal som därför förlängdes. Det nya avtalet skulle därför börja gälla först ett år senare. Konsumenten ville inte ingå ett elavtal som skulle börja gälla så långt fram i tiden och ville därför häva avtalet.

Elhandelsföretaget motsatte sig kravet och påtalade att konsumenten på olika sätt hade fått information om sin möjlighet att ångra avtalet samt att konsumenten hade möjlighet att ta del av avtalsvillkoren innan den skriftliga signeringen.

ARN konstaterade att tvisten handlade om konsumenten och elhandelsföretaget hade ingått ett bindande avtal om elleverans, samt att distansavtalslagens bestämmelse om skriftlig accept var tillämplig. ARN noterade att eftersom det är företaget som påstår att ett avtal har ingåtts är det företaget som måste bevisa att konsumentens signering syftade till att acceptera företagets anbud. Företaget hade skickat in en kopia av den signering som konsumenten hade gjort.

ARN bedömde att det inte framgick av utredningen vilken handling konsumenten hade signerat och vilken information den hade innehållit. Nämnden bedömde därför att företaget inte hade bevisat att parterna hade ingått ett bindande avtal. Konsumenten var därmed inte bunden av avtalet.

ARN rekommenderade företaget att avstå från att kräva betalt av konsumenten och att betala tillbaka eventuella belopp som konsumenten hade betalat.

Beslut 2020-19843: Konsumenten fick rätt