Skip to the content

Har du frågor? Ring 08-522 789 50 vardagar mellan 09.00 - 12.00 eller fråga via kontaktformuläret.

Konsument som betalat för villa- istället för lägenhetsabonnemang ansågs ha rätt till återbetalning av mellanskillnaden

K hade bott i bostadsrättslägenhet sedan 1995 och hade t.o.m. år 2010 betalat nättariff för ett 16 ampere (A) villaabonnemang. K yrkade återbetalning av mellanskillnaden mellan 16A lägenhetsabonnemang och 16A villaabonnemang för tiden 1996-2010, d.v.s. 15 år.

Elnätsföretaget motsatte sig yrkandet och anförde att det är kundens ansvar att bedöma vilken säkring som behövs och att elnätsföretaget inte har någon skyldighet att se till att varje kund har den förmånligaste abonnemangstypen. Dessutom meddelade företaget alltid på varje faktura vilken säkring som låg till grund för fakturan. Kunden hade genom utskick och information på elnätsföretagets hemsida fått information om vilka tariffer som fanns tillgängliga och K hade varje år sedan 1998 fått information om vilket abonnemang som K hade haft. Elnätsföretaget hade dessutom erbjudit samtliga kunder i bostadsrättsföreningen en återbetalning tillbaka till 2008-07-01.

ARN konstaterade att utgångspunkten måste vara att kunden själv, både vid avtalstecknande och därefter fortlöpande, är ansvarig över att få den tjänst som svarar mot behoven, inklusive olika typer av abonnemang, säkringar och tariffer. Elnätsföretaget har inte någon generell skyldighet att se till att konsumenten har det förmånligaste avtalet.

ARN konstaterade dock att el är ett tjänsteområde som vållar en del svårigheter för konsumenter i allmänhet. För att en konsument ska kunna fatta ett väl genomtänkt och underbyggt beslut krävs därför att konsumenten får tillräcklig och tydlig information om de alternativ som erbjuds. K hade i objektiv mening varit berättigad till ett lägenhetsabonnemang. Inget i ärendet tydde på att K gjort något medvetet val av abonnemang och det borde ha framgått för elnätsföretaget att K bodde i en lägenhet och att den debiterade tariffen borde framstått som något avvikande.

Av utredningen i ärendet var det inte visat att K, vid avtalstecknandet, hade fått nödvändig information om vilka alternativ som fanns. Elnätsföretaget hade inte heller vid senare tillfällen tillhandahållit information som gjort det möjligt för K att avgöra om K hade valt den bästa abonnemangsformen.

Det är i princip inte elnätsföretagets ansvar att bedöma konsumentens val av abonnemang, men i fall där konsumenten har gjort ett val som avviker från vad som får anses ligga närmast till hands, bör elnätsföretaget löpande tillhandahålla information som möjliggör för konsumenten att bedöma ändamålsenligheten i sitt val. I avsaknad av sådan information hade K inte haft möjlighet att göra ett korrekt val av abonnemang varken från början eller under pågående avtalstid. Om K hade fått korrekt information är det sannolikt att K inte hade valt den abonnemangsform som K hade debiterats för. Eftersom elnätsföretaget inte heller hade gjort någon preskriptionsinvändning biföll ARN K:s yrkande.

 

Beslut 2011-1544: Konsumenten fick rätt